• Aino Jääskeläinen, Liepeiltä
  • Aino Jääskeläinen: Nimetön (Hilmalle)
  • Aino Jääskeläinen: Kirkkain silmin
  • Aino Jääskeläinen, Liepeiltä
  • Aino Jääskeläinen: Nimetön (pitkän yön jälkeen)
  • Aino Jääskeläinen: Nimetön (kesän merkkiliput)

Aino Jääskeläinen

Från utkanterna

Huuto II 6.3.-30.3.2025

Aino Jääskeläinen
Från utkanterna
6.-30.3.2025

Stor vånda och inre drama. Varför gör jag så här? Sådana bilder, och varför monotypier? Varför gör jag inte på ett annat sätt? Den här typen av ångestattacker år återkommande, och säkert bekanta för en stor del av konstnärerna.

Utställningen består av två delar eller ”förundranden”: så kallade vanliga monotypier och kraftigt bearbetade, rivna verk.
Först lekte jag med tanken om vad som är ett verk och vad som blir över. Och vad händer om ett verk är ”helt okej”? Det är verkligen en irriterande situation som ofta kräver åtgärder. Man kan till exempel riva verket i mindre bitar eller trycka någon uppseendeväckande färg på det.

En dag då jag var i arbetsrummet gjorde jag spiraler av kanter som jag rivit bort från grafikblad, och fick en upplevelse. De var så utsökta och vackra! Jag ville ha dem med på utställningen. Jag bestämde mig för att lyfta fram remsor och rester. Med andra ord sätter jag skyddspapperen och grafikbladens kanter i centrum. Tvärtemot hur det brukar vara.

Då man gör grafik kommer det ibland överraskningar ut ur pressen. Skyddspapperet kan få ett fint tryck. Mycket finare än det som är på den andra, egentliga och bearbetade sidan. Eller, då färgen inte fäster på tryckpapperet på avsiktligt sätt. Det är samtidigt irriterande, frustrerande och intressant.
Jag visar er skyddspapperen och kanterna, det vill säga bakgrunden och periferin. Allt det som vanligen inte visas, som tas bort innan utställningen. De är också intressanta och vackra, precis som de riktiga, avsiktligen gjorda verken.
Den andra delen av utställningen består av de underbara ögonblick då arbetet löper och växelverkan mellan mig och papperet blomstrar.

Aino Jääskeläinen

 

Aino bad mig diskutera med henne om utställningen ”Från utkanterna”, som visas i Galleria Huuto. Från grafikhurtsens lådor tar hon fram monotypier. De tidigare utställningarnas landskap och kvinnofigurer har bytts ut till färgfält och närbilder av ögon med öppna eller stängda ögonlock. Det visar sig att verken bland annat innehåller rödkål. Istället för att bli avbildad är naturen fast i papperet. De stirrande ögonen får mig att fästa uppmärksamheten på mig själv, som ett allseende öga.

Bildkonstnär, doktorand Timo Tähkänen

Aino Jääskeläinen (f. 1980) är en bildkonstnär från Helsingfors. Hon har utexaminerats från Lahtis konstinstitut 2005 (bildkonstnär YH) och avlagt bildkonstmagisterexamen vid Bildkonstakademin 2008. Hon arbetar huvudsakligen med monotypier och andra grafiska trycktekniker. Monotypin har hon kallat för måleriets och konstgrafikens kärleksbarn. Då man gör monotypier målas, valsas eller breds färgen på något annat sätt ut över tryckplåten.
Förutom med grafik har Aino också arbetat med lera.
På sin första utställning i Galleria Huuto för tio år sedan visade Aino monotypier och en stor helhet med tryck på lera. ”Från utkanten” är Ainos fjärde utställning i Galleria Huuto.

Kontaktuppgifterna
Bildkonstnär Aino Jääskeläinen
040 750 9623
ainojaaskelainen (a) gmail.com
www.ainojaaskelainen.com