Annina Mannila
Ljusets trädgård
15.1.-8.2.2026
Utställningen Ljusets trädgård fokuserar på människors och växters gemensamma historia under en period på omkring hundra år. I mina verk har jag använt fotografier av min mor, mormor och mormorsmor, samt fotografier som de tagit av människor och växter i deras trädgårdar. Dessutom har jag använt historiska, vetenskapliga teckningar av de arter som alla tre kvinnor i tur och ordning odlat.
En syren och några perenner härstammar troligen från min mormorsmor Tyynes (f. 1902) trädgård. De har gått i arv och fortsätter växa än idag. Då min mormor Eeva (f. 1922) och min mor Marja-Liisa (f. 1946) flyttade hemifrån, tog de med sig både växter och växtkunskap till sina nya hem. Traditionen fördes också vidare då min moster tog över min mormors trädgård.
I mina verk är människan en varelse som både formar och är naturen. Utställningen behandlar frågor om kontinuitet och förgänglighet ur minnets, generationsarvets och naturkretsloppets perspektiv. Hurudant är vårt arv till andra människor och den övriga naturen? Vad blir kvar av oss och vad försvinner?
En stor del av utställningens verk är antotypier och klorofyllfotografier. Antotypierna görs med hjälp av positivbilder, färg som extraherats ur växter, papper och solljus. Klorofyllfotografierna framkallas med solljus direkt på växters blad.
Bilderna framkallas i solljus, men bryts också ner av ljus. Förutom antotypier och klorofyllkopior, som förändras under utställningens gång, visas också mer bestående kopior av verken som nya.
I helheten ingår förutom de historiska fotografierna också videor och bilder som jag tagit av min mor samt av hennes och mormors trädgårdar under de senaste två åren. Under den tiden har min mor åldrats och fått så svårt att röra sig att hon inte längre kan sköta trädgården. Hon njuter ändå så mycket av blommorna att jag gör mitt bästa för att hjälpa henne se dem. Under projektets gång har jag också startat en egen liten trädgård.
Då jag skrev utställningstexten stötte jag på Rebecca Solnits essäsamling Orwell’s Roses. Solnit berättar att George Orwell, som är känd för sina dystopiska verk, var en passionerad trädgårdsmästare. Att odla växter var för honom ett sätt att skapa skönhet mitt i all dysterhet, och att lämna efter sig något gott och hållbart i världen.
År 1936 planterade Orwell rosenbuskar i sin trädgård i Hertfordshire. Rosorna blommade fortfarande då Solnit besökte platsen över 80 år senare.
Tack
Centret för konstfrämjande, Majaoja-säätiö
Kontaktuppgifter
annina.mannila (a) gmail.com
