• Mandala 3
  • Mandala 2
  • Mandala 1
  • Loppuja & alkuja 1-2 Kuvat ovat still-kuvia videoteoksesta Loppuja ja alkuja (2010). Teos on time-lapse animaatio jossa peruna (jolle on maalattu kasvot) nahistuu ja alkaa versoamaan.
  • Loppuja & alkuja 1-2 Kuvat ovat still-kuvia videoteoksesta Loppuja ja alkuja (2010). Teos on time-lapse animaatio jossa peruna (jolle on maalattu kasvot) nahistuu ja alkaa versoamaan.
  • Elina Katara

Elina Katara

BÖRJAN OCH SLUT

Uudenmaankatu 12.5.-30.5.2010

Elina Katara
Början och slut
12.5. – 30.5.2010
Galleria Huuto Nylandsgatan

Potatisknölar

Det är en långsam, mångfacetterad process att bearbeta knölar. Det hela började då jag väntade mitt andra barn år 2008. Jag målade ansikten på potatisar som skrumpnade undan för undan medan nya skott sköt fram. Jag letade reda på fotografier som föreställde mina förfäder och målade deras porträtt på potatisarna.

Mitt arbetsrum ligger till största delen under jorden. Jag målade och fotograferade potatisarna i arbetsrummet och jag följde med deras metamorfoser. När potatisarna hade skrumpnat och börjat gro begravde jag dem i mull. Snart sköt det fram nya skott på stjälken, täckta av duniga fjun. Fjunen påminner om lanugohår som ibland täcker nyföddas hud.

Knölarna blev klara i februari 2010. Jag tog reda på om de hade några avlägsna släktingar. Och visst hade de släktingar, allt från konstnären Ginou Choueiris massiva Potato Portraits till konstverk i gamla sydamerikanska kulturer. Jag hade kommit på idén med potatisansikten precis som en annan konstnär på andra sidan jordklotet. Kanske alla idéer redan existerar som en rotstock. Allt emellanåt skjuter ett skott eller en knöl fram i en ny smått förändrad form, som en ny variation. Konstverken bildar olika skikt kring idéerna. Människans och potatisens rötter är långa, invecklade och mångtrådiga – så ock människopotatisens.

Mandala

När jag vandrat runt på loppmarknader har jag lagt märke till spetsdukar som säljs som onödiga. De regelbundna blomsterfigurerna som växer fram kring hålmönstret fascinerar mig. Att virka spets är ett monotont arbete och leder lätt till att den som virkar faller i egna tankar. Jag föreställer mig de berättelser som virkats in i spetsdukarna. Det som finns kvar av vardagens virrvarr är bara lite stoft. Men ur kaoset uppstår till slut ändå någon slags figur. Och den ser vacker ut då man betraktar den på avstånd, som helhet.

Välkommen!

Elina Katara
ekatara(at)muu.fi
040-5963101