• Elina Katara, yksityiskohta teoksesta Juuret, 2021, vesiväri ja guassi kankaalle

Elina Katara

Berättelser om växter och människor

Huuto II 24.6.-17.7.2022

Elina Katara
Berättelser om växter och människor
24.6.-17.7.2022

Konstnären kan träffas lör-sön 16-17 juli kl. 12-17.

Jag gav mig tillåtelse att ta ut svängarna då jag gjorde verken som visas på den här utställningen. Därför behandlar verken, förutom relationer mellan växter och människor, också fantasier, förgänglighet, rädslan för att glömma, och vilket slags arv vi lämnar efter oss.

Relationerna mellan människor och växter har många nivåer. Vid olika tider har man fäst olika betydelser, symbolik och värderingar vid växter. Mina verk ansluter sig till konsthistoriens långa följd av verk med växtmotiv. Jag är bland annat intresserad av porträtt av växter från 1700-talet, blomstilleben från 1600-talet och målningar med blommotiv från 1600-talet. Jag är fascinerad av hur människor uttrycker känslor, estetisk smak, uppskattning (gentemot andra människor) och flyktighet med hjälp av blommor. Vi låter så att säga växterna tala och kommunicera i vårt ställe.

Hur uppstår känslan av ordning och kontroll? Man kan forma träd som kuber eller binda dem så att grenarna växer i önskad riktning. Stenläggningen är anständig om det inte växer något (extra) i fogarna. Impedimentens växtlighet i tätbebyggda städer uppfattar jag som andningshål, ett slags fria eller egensinniga områden. Jag är intresserad av så kallat ogräs och i synnerhet maskrosor som skjuter ut från alla sprickor i den byggda omgivningen. Vad är ogräs? Det är en växt som enligt människan växer på fel plats. Många människor vill inte ha maskrosor på sina gårdar. Jag undrar om maskrosorna vill ha människor på sina gårdar. En gång såg jag en maskros som hade börjat växa i en liten fördjupning i ett massivt stenhus. Där kände den sig hemma, som husets herre. Hemmet är var rötterna är. Jag tycker maskrosorna och människorna har mycket gemensamt.

Jag har tänkt mycket på hur människan anser sig vara högre stående än andra levande varelser, och hur kortsiktigt tänkande det är frågan om. Jag läste Suomen lajien uhanalaisuus – Punainen kirja 2019 (Rödlistan 2019)*, Finlands femte hotbedömning som Miljöministeriet och Finlands miljöcentral gett ut. På nätet sökte jag upp bilder av mossor som i publikationen klassificeras som ytterst utrotningshotade, och målade porträtt av dem på en betongplatta. Flera av mossorna som var de första organismerna på jorden, riskerar nu att försvinna för gott. Det är en följd av människans verksamhet, bland annat byggandet och klimatförändringen.

Medan jag gjorde verk till utställningen läste jag antikens fabler. I dem beskrivs ofta djurens, men via växterna också människans agerande och drag. Vår tid kallas inofficiellt för antropocen, en period då människan kraftigt påverkar livet på jorden. Utgående från mina iakttagelser gjorde jag visuella berättelser som avlägset påminner om antika fabler.

* Hyvärinen, E., Juslén, A., Kemppainen, E., Uddström, A. & Liukko, U.-M. (toim.) 2019. Suomen lajien uhanalaisuus – Punainen kirja 2019. Ympäristöministeriö & Suomen ympäristökeskus. Helsinki. 704 s.

Elina Katara

Kontaktuppgifter
info(a)elinakatara.net
www.elinakatara.net
Instagram: elinakatara