• Jane Hughes & Taru Kallio
  • Jane Hughes: Muddy Waters
  • Jane Hughes: Ophelia
  • Jane Hughes: The Fall
  • Taru Kallio: Kädet
  • Taru Kallio: Mouth
  • Taru Kallio: Pool

Jane Hughes, Taru Kallio

Someone Else’s Stories

Huuto IV 24.7.-16.8.2020

Jane Hughes & Taru Kallio
Someone Else’s Stories
24.7.-16.8.2020

T: Jag skulle vilja veta mera om hur du hittar dina bilder. Jag tycker om tanken att gå omkring på lopptorg. Det är mycket intressantare än att surfa på internet. Arbetet kopplas till min kropp och hur jag rör mig i omgivningen. Tanken är speciellt intressant för att vi båda bor utomlands.

J: Att undersöka hyllorna med egna händer är mycket mer angenämt och skonsammare för sinnet än internet. Det finns en större möjlighet att i lugn och ro fundera på bilderna man ser. Kan du berätta om ditt arbete med bilderna du hittar? Varför tycker du om att teckna?

T: Jag började göra blyertsteckningar för att jag ville se vad som händer när jag kopierar på ett kontrollerat sätt. Jag försöker kopiera bilden som den är, och det känns ungefär som att äta och bryta ner den. När jag tecknar spenderar jag tid med bilden, och dess tid kommer närmare min egen tid. Teckningsprocessen innebär att bilden försvinner, blir former och valörer, och sedan byggs upp igen.

J: Tidigare diskuterade vi om illustrationer i gamla manuskript där kvinnliga kristna mystiker avbildas, och om dessa kvinnors liv. Det verkar finnas en religiös figur i en av dina teckningar. Kan du berätta mer om henne? Och vad är avsikten med den andra bilden som fokuserar på munnen?

T: Hon har ett envist ansiktsuttryck som fascinerar mig. Jag har varit intresserad av kvinnliga mystiker och deras strävan att uppnå frihet i sina liv. En metod var att kontrollera kroppen genom att fasta eller avlägga tystnadslöften. När jag tecknade tänkte jag på munnens andel i självbehärskningen.

J: Samma sak aktualiseras på sätt och vis i min målning ”Ophelia”. Den avbildar en chockad man som ligger i vattnet. Jag ville skapa en bild där den manliga huvudpersonen är mer sårbar. För mig är det en räkenskapens bild som handlar om att inse hurudan man är. Elaine Showalter’s Female Malady är en historik över förhållandet mellan politiskt förtryck och mental hälsa. Hon delar in kvinnors psykiska ohälsa i tre kategorier: Ophelia – melankolisk och självmordsbenägen, Crazy Jane – driven till vansinne av passion och Cleopatra – arg och våldsam. Jag tycker att omsorgens och auktoritetens subtila karaktär är intressant.

T: Sårbarhet intresserar mig. I Tyskland hittade jag en bok med bilder av människor som får olika behandlingar i ett Kurhaus. Bilderna är både oroväckande och intima. Jag har till exempel tecknat av en bild av en man som sitter i en liten bassäng. Det är fint att andra kan ta hand om och bota oss, att vi kan överlämna oss själva till andra. Samtidigt blir vi väldigt sårbara.
Min konst handlar mycket om att minnas. Jag är intresserad av hur stor del av de händelser vi minns egentligen är skapade av oss själva. Hur mycket lånar vi från andra människors minnen och filmer?
I vissa av dina målningar verkar bilden så att säga falla sönder. Det påminner mig om ett suddigt minne. Både i din och min konst finns det någonting filmatiskt. Jag uppfattar mina teckningar som scener, och det viktiga är vad som händer mellan bildrutorna. Din målning Fall avbildar en man som faller med sin häst. Först tyckte jag att det såg komiskt ut, men egentligen är det ju en olycka som håller på att ske. Det påminner mig också om hur vi ibland uppfattar andras olycka och rentav upplevelser av våld som underhållning.

J: Jag växte upp på landsbygden i Irland. Det var populärt med ridsport, och det hörde till att folket samlades för att med spänning vänta på att ryttarna skulle falla. Det är intressant att observera gruppbeteende på sådana evenemang. Jag är fascinerad av socialpsykologi och populärkultur.

T: Samma här, och mitt intresse för att arbeta med gamla fotografier handlar väldigt mycket om just det. Det handlar om att se det som givits värde, vad som får uppmärksamhet och vad som inte avbildas och således förblir osynligt.

Jane Hughes (f.1984 på Irland) bor och arbetar i Helsingfors. Hon blev magister i miljökonst från Aalto-universitetet år 2012. Sin kandidatexamen i bildkonst fick hon från National College of Art & Design i Dublin år 2006.
www.janehughes.ie

Taru Kallio (f. 1986 i Finland) bor i Hamburg. Hon har en magisterexamen från Bergen Academy of Arts i Norge (2017) och en kandidatexamen från Lahtis konstinstitut (2011).
tarukallio.tumblr.com

Vernissage ordnas inte på grund av coronaepidemin.