Lauri Tiainen
Kännande varelser
13.11.-7.12.2025
Medan jag målat har jag bland annat tänkt på hudens känsla, mosade blåbär och lövverk som susar i vinden. Mina målningar föreställer inte direkt någonting, men är inte heller helt abstrakta. Kanske är de som små aningar eller förnimmelser mellan observation och fantasi. För mig är målandet ett sätt att förmedla det som inte kan uttryckas i ord.
Inför den här utställningen har jag arbetat med vatten- och oljefärg på duk. Jag är framför allt intresserad av hur dessa två material beter sig tillsammans. Vattenfärgens genomskinlighet och oljefärgens ogenomskinlighet skapar tillsammans lager som jag upplever att nästan andas.
Jag tycker mycket om konstnärer som Hilma af Klint och Agnes Martin. Deras verk känns tysta och exakta, lite som om de var i en egen värld, men ändå helt närvarande. I deras sätt att arbeta förenas en känslighet och systematiskhet som känns lugnande. Jag hoppas att också mina verk kan erbjuda något liknande, lite andrum.
Jag samlar intryck och stämningar också då jag inte är i mitt arbetsrum. I telefonens digitala anteckningsbok tecknar jag små anteckningar. De är viktiga frön till nya målningar. Mitt arbetssätt är intuitivt och ibland ganska långsamt, men arbetet går hela tiden framåt.
Jag är en ganska känslig människa, och jag märker att jag ofta tar intryck av allt möjligt i min omgivning. Dagens värld är så hektisk och högljudd att jag blir utmattad, och därför drar jag mig ofta tillbaka till skogen eller havsstranden. Tystnad och detaljer, till exempel hur ljuset rör sig på väggen eller en liten kvist på stigen, säger mig mer än ord. Under senare år har jag också tänkt på större saker. Jag känner obehag över den hårdhet som spridit sig på sistone. I mina målningar vill jag framhäva mjukheten, känsligheten och möjligheten att ta både människor och andra varelser i beaktande. Jag strävar inte efter att behandla dessa frågor direkt i mina målningar, men jag tror att de blir en del av i dem i tystnad, kanske som nyanser eller rytmer. Verken kan vara som små påminnelser om att det också finns mildhet, kontakt och medkänsla, mitt i det hårda och kalla.
