Leevi Toija
Packet of Orders
10.4.-3.5.2026
Aleksej Gastev hörde till 1920-talets avantgarde och var en föregångare inom poesi, aktivism och vetenskaplig organisering av arbete. Han strävade efter att göra människor lika effektiva som maskiner med hjälp av biomekanik. Hans ultra-tayloristiska metoder gav upphov till experiment där en liten glödlampa fästes i en hammare (eller annat verktyg) som en arbetare sedan utförde en repetitiv uppgift med. Arbetsprocessen fotograferades med lång slutartid. Bilden som uppstod återgav således handens, kroppens och verktygets rörelsemönster samt arbetarens repetitiva, loopade handling. Gastev trodde att man med hjälp av dessa rörelsebilder kunde konstruera en perfekt arbetare (och senare ett perfekt samhälle). För Gastev var målet för perfektionen maskinell funktion. Denna futuristiska (dys/u)topiska bild blir ett slags allegori för följdriktighet – att man genom upprepning kan skapa något som är perfekt. Det intressanta är inte om påståendet är sant eller falskt, utan tankesättet det förespråkar samt metoden som används för att undersöka dessa förfaranden.
Detta projekt innefattar sekvenser av rörlig bild som återger samtida studier i rörelse. Fokus ligger inte på det manuella fabriksarbetet i sig, utan snarare på de vardagliga apparater som har reducerat komplicerade arbetsuppgifter till enstaka handlingar – till exempel att trycka på en knapp eller slå på en strömbrytare. Det centrala i de avbildade föremålens funktion är fortfarande den enkla, fulländade, rationella rörelsen – som påminner om grundläggande rörelsestudier och avsikterna med dem. Varje apparat fungerar med hjälp av samma rörelse, även om apparatens funktion kan variera avsevärt. Projektet är tudelat: det är en studie i materiella objekt, med hjälp av rörlig bild, och en betraktelse över de idémässiga och idealistiska värderingarna som dessa förfaringssätt kan innefatta.
I den här installationen betraktas idén om loopen ur idémässiga och kritiska perspektiv. Varje sekvens av rörlig bild är konstruerad av en enskild mekanisk rotation som respektive apparat gör, vilket ger upphov till en sömlös loop som representerar den enskilda repetitiva handlingen. Samtidigt är den till synes ändlösa loopen också en illusion: vad händer då loopen upphör? Och hur är det med slitaget som den repetitiva handlingen orsakar? Verket är en blinkning till samtida visuell kultur, där videoloopar i sociala medier fungerar som (pseudo-)individualistiska främjare. Dessa erbjuder ett glamoriserande, explicit fönster till någons privatliv, men utgör i slutändan en form av kollektiv bedövning och ändlös produktion av samma sak. För hundra år sedan ville Gastev utplåna individualismen helt och hållet, men idag är den högre värderad än någonsin. Det ändlösa skrollandet blir också en loop, både beträffande innehåll och funktion.
