Juolahti & Mäkelä
haavat (aspar, sår)
12.2.-8.3.2026
kort före sin död berättar haren om
duvan som för åratal sedan
väcker honom en morgon
tindrande ser honom i ögonen
just har sett asparna
som har skallrat i vinden
höjt sig mot skyarna som katedraler
verket handlar om att minnas, genom platsens och materialets förstörelse och omstrukturering
verkets material: papper som helt eller delvis gjorts av överblivet skisspapper som ingått i performanceverk, papper som helt eller delvis gjorts av aspbast, en kub gjord av granribbor, svartvit 16-millimetersfilm som filmats i en aspdunge på våren, sommaren och hösten, samt framkallats och färgats med hjälp av aspblad från samma säsong, svartvit 16-millimetersfilm som filmats i en aspdunge på vintern och framkallad med kemisk framkallning
Minerva Juolahti är en ljud- och performancekonstnär som arbetar med kropp, ljud, rum och papper. Hens verk är performativa och konceptuella, rumsliga gester som kretsar kring ljud. Juolahti har skapat verk till olika kontexter och evenemang som till exempel documenta fifteen, New Performance Turku, Kiilan Äänipäivät, festivalen Sola, MISS READ Berlin och Center for Deep Listening. Förutom i traditionella utrymmen för konst har hen gjort performativa gester bland annat i ett före detta förlossningssjukhus, på ett berg, i en skog, i metrostationer och i ett badrum. För närvarande arbetar hen på sin konstnärliga doktorsavhandling vid Teaterhögskolan. Avhandlingens tema är glömska som performancekonstnärens framställningsmässiga händelse. Juolahti avlade magisterexamen i teaterkonst vid Teaterhögskolans utbildningsprogram Live Art and Performance Studies 2024. Hen har en bakgrund i bildkonst, samhällsvetenskaper och folkloristik. Juolahti är medlem i kollektivet Rindamus, en cyklisk, mångårig residensprocess i samarbete med residenset Mustarinda och kollektivet Station of Commons som kritiskt undersöker det rum som teknologin skapar. Hen bor och arbetar i Helsingfors. Juolahtis far dog medan verket kom till.
Joona Mäkelä är en filmskapare och uppträdande konstnär. Han arbetar med analog rörlig bild och olika slags experimentella framkallnings- och färgningstekniker. I sina verk behandlar han tid, minne och förhållandet till naturen parallellt med teman som har sitt ursprung i personliga upplevelser. Den svartvita 16-millimetersfilmen som användes i den experimentella essäfilmen Pakeneva horisontti (2024) framkallade han för hand, bland annat med hjälp av en framkallningsvätska som han gjort av granbarr. I filmen, som hade premiär på filmfestivalen Docpoint i Helsingfors 2024, jämförs sorgen över förlusten av biologisk mångfald med sorgen över ett förlorat, ofött barn. Mäkeläs verk har bland annat visats på den österrikiska filmfestivalen Vienna Shorts, Tampere Film Festival, konstmuseet Ateneum och Helsinki Design Week. Mäkelä är en av grundarna till det konstnärsdrivna filmlaboratoriet Elävän kuvan laboratorio som finns i Helsingfors, och han är medlem i kollektivet Rindamus som en månad i året arbetar i residenset Mustarinda. Mäkelä har studerat dokumentärfilm vid Aalto-universitetet. Han bor och arbetar i Helsingfors.
tack
Elävän kuvan laboratorio, Helsingin paperipaja, Konestiftelsen, barn, släktingar, vänner
