• Tapio Haapala, Ett nytt arrangemang
  • Tapio Haapala: Ett nytt arrangemang
  • Tapio Haapala: Ett nytt arrangemang, detalj
  • Tapio Haapala: Ett nytt arrangemang, detalji
  • Tapio Haapala: Ett nytt arrangemang, detalj
  • Tapio Haapala: Ett nytt arrangemang, detalj
  • Tapio Haapala: Ett nytt arrangemang, detalj
  • Tapio Haapala: Ett nytt arrangemang, detalj
  • Tapio Haapala: Ett nytt arrangemang, detalj

Tapio Haapala

Ett nytt arrangemang

Huuto III 28.5.-20.6.2021

Tapio Haapala
Ett nytt arrangemang
28.5.-20.6.2021

Konstnären kan träffas 6.6 och 12.6.2021 kl. 12-17

Först kom handtaget. Någonstans såg jag ett gammaldags draghandtag som var buckligt och patinerat av upprepad beröring. Det låg och skräpade, var inte längre en del av någonting som kunde öppnas eller bäras. Det hade förlorat sin ursprungliga betydelse och blivit befriat från sin uppgift. Jag fick idén att göra ett trasigt handtag.

Jag var så förtjust i formen och idén, att jag först utvecklade en tilläggsdel för ett skulpturprojekt och sedan förverkligade en ännu mer omfångsrik version i Raumo konstmuseum. För att framhäva handtaget som en symbol för bristfällig funktionsduglighet, fäste jag det i en enda punkt så att det hängde delvis löst från väggen. Då hittade jag på Skruvarna.

Först tillverkade jag några Skruvar – så många man behöver för att fästa ett handtag. En för att fästa handtaget i väggen och tre som så att säga hade lossnat och bara låg på golvet bredvid. Sedan uppstod flera Skruvar liksom av sig själv. Jag började se den enskilda, oansenliga delen i ett nytt ljus, som en symbol för den lilla faktorns betydelse i en stor helhet. Jag tillverkade allt flera Skruvar, nästan som på löpande band, och började samtidigt se individuella drag i dem. De har till exempel något som liknar fingeravtryck vid huvudet där man vanligen placerar skruvmejseln. Jag insåg också att Skruvarna har formen av en spiral, precis som DNA, men de har förstås bara en spiral. Jag färgade Skruvarna på olika sätt, gjöt ihop dem till absurda element och sökte efter funktionsoduglighetens kärna. Medan jag arbetade fick det här tekniska grundtillbehöret nya drag och proportioner, samtidigt som det förlorade sina ursprungliga funktionella egenskaper. De här Skruvarna duger inte till att skruva ihop någonting.

Den stora högen av skruvar resulterade i försök att skapa installationer. Samtidigt upptäckte jag skuggorna som uppstod, vilket förde verket i en mer immateriell riktning. Förhållandet mellan utveckling, lätthet och tyngd, och förhållandet mellan individ och helhet; det är väl det som det är frågan om.

Tack till: Taike, SKR, Esbo Stad

Tapio Haapala
sonnilansavi(a)hotmail.com
www.tapiohaapala.net