Man Yau
Delfu
Galleria Huuto Busholmen, Busen 1
5.8–20.8.2017
Att bli Delfu
Sisyfos är dömd till att rulla en stor stenbumling upp för bergsbranten. När han väl har fått upp stenen på den högsta toppen rullar den ned igen på platån. Sisyfos arbete fortsätter dag ut och dag in, i det oändliga. Det börjar alltid om från början.
Processen som har lett till Delfu låter som ett Sisyfosprojekt. I början fanns trä, motorsåg och vinkelslip. Både material och verktyg var för upphovsmannen nya. Koncentrerat arbete födde former. Av formen föddes en bekant gestalt som måste skapas på nytt. Av arbetet föddes tanken: strävan efter den fulländade skulpturen där människans handavtryck inte längre kan urskiljas.
I det ögonblick då stenen nyss har rullat ned för branten bör Sisyfos bli medveten om det omöjliga och absurda i sin uppgift – och ändå fortsätta. Han måste övervinna sin sten. Samma öde har upphovsmannen till en fulländad skulptur. För att kunna skapa Delfu måste en själv förvandlas till Delfu.
I en fulländad skulptur syns inte utförda arbetstimmar, tidigare versioner; studier i materialets natur; försök som ratats; stenar som ramlat ned. Skarpögdhet kan vara ett gissel men bara genom att fortsätta arbetet fulländas vinsten för sin upphovsman. För var gång då Sisyfos följer efter sin sten ned till platån är han starkare än stenen.
Detta ögonblick återfinns i Man Yauns dagboksanteckningar: ”Det sista skedet som föds som ett resultat av några månaders arbete är det mest märkvärdiga: det är flow som bäst men kanske också det mest farliga. Detta är ögonblicket då jag endast koncentrerar mig på själva trästycket, verktygen blir en förlängning av mina händer. Jag lägger inte längre märke till den fysiska rörelsen, i stället följer jag intensivt hur verket tar form. I mina tankar är jag hela tiden en grad före i formens tillblivelse, jag vet var jag ska tälja lite till. Av det här skedet stannar sällan kvar klara minnen av processen, endast av känslorna.”
När du känner mest flow i arbetet gör du val rörande det som känns bra. Att fortsätta favorisera det minne som är upphovsmannen allra kärast.
När det vardagliga arbetet får ett egenvärde kan man känna sig lycklig inför sitt projekt.
I galleriet ser det ut som om Delfus värld för första gången har nått sin slutpunkt. Gestalten av trä har vuxit till en komplex helhet i samklang med omgivande material, former och färger. Trä, keramik och akryl i samverkan förenas via sina ytor till naturelement, till en hel värld. Runt Delfu ”är varje stenskärva, varje litet blinkande malmsplitter i det nattliga berget redan i sig en värld” – liknar sin upphovsman.
Man Yau (f. 1991) bor och arbetar i Helsingfors. Hon har konstkandidatexamen år 2013 från Aalto-universitetets högskola för konst, design och arkitektur, utbildningsprogrammet för keramik och glaskonst.
Utställningen har fått understöd av Konstsamfundet och Centret för konstfrämjande, vernissagen är sponsorerad av Brewdog och Vallilan Panimo.
Text: Lauri Alaviitala
Kontaktuppgifter:
Man Yau
+358 45 2031530
ma(at)manyau.fi
www.manyau.fi
* Albert Camus: Le Mythe de Sisyphe, 1942
