Tatu Tuominen
METROPOLIS – Collage City
11.11.–29.11.2015
Galleria Huuto Nylandsgatan
Det är som känt utmanande att visualisera tvådimensionell form i arkitekturen. Det finns fotografer som specialiserat sig på arkitektur. I bildkonsten har det som motiv funnits uppbyggda miljöer lika länge som det målats naturlandskap. I dag görs visualiseringar till kommersiellt bruk närmast med dataprogram.
Tatu Tuominens nya verkhelhet Studying Modern Architecture with a Knife är ett ambitiöst dokument om den moderna arkitekturens ideal. Den bryter med den rätlinjiga realism som är vanlig inom dokumentationen. Den bygger upp en helhetstolkning i estetik om formspråk och skala. Trots att verken är tvådimensionella kan de förmedla en tolkning om rummets skala, rytm och massans komposition så att betraktaren får en känsla av hur det skulle vara att stå invid byggnaden.
Tuominen bygger sina verk av bildmaterial från böcker och tidningar i arkitektur. Han klipper bilderna exakt till den önskade arkitektoniska formen och limmar ihop bitarna till en ny helhet. Eftersom materialet till collaget är bilder från böcker och tidningar förirrar sig dit också bokstäver och layoutdetaljer. Det här binder luftigt ihop verken med collagens historia: modernisterna, som byggde sina verk av reklam, omslagspapper och dagstidningar.
Tuominens collage är så exakta arbeten att åskådaren får titta flera gånger innan hon upptäcker att de är byggda av delar. Som grund fungerar ett klassiskt grafikpapper, som också ger verket marginaler.
Tuominen har behandlat ämnet också i sitt videoverk Standing in the Ruins. I videon cirklar kameran runt de illustrerade pappershacken som uppstått när Tuominen har gjort sin collageserie. Musiken i bakgrunden skapar samtidigt både en nostalgisk stämning och futuristiskt tillstånd. Tuominen har skapat soundtracket med sampling, redigera och genom att kombinera små, små bitar av Gottfried Huppertzs musik som han komponerat för filmen Metropolis. Kamerans långsamma rörelse och de spöklika kvarteren byggda av pappersbitar får betraktaren att tänka på videospel, surrealistiska framtidsvisioner och hopplösheten som gror i dem. Associationen är intressant eftersom just hopplösheten närde arkitekturens modernism efter kriget. Det nya uppsvinget gav ett nytt tankesätt men också svulstighet och patos.
Det är något surrealistiskt över collagen och videon. Formerna, byggda så att de tornar upp sig ovanpå varandra, vägleder betraktaren till framtidens städer där varje yta utgör en avsats för projicering.
Tuominen beskriver alltså inte arkitekturens nuläge och verkens relation till den modernistiska arkitekturens ideal är inte heller särskilt betecknande. Hans grepp är snarast förklarande. Han försöker klargöra varför den modernistiska arkitekturen har funnit sin nuvarande form.
Det finns också en viss idealism bakom hans arbeten. Hur kan arkitekturen förbättras och utvecklas utgående från gamla ideal?
Veikko Halmetoja
Tatu Tuominen (f. 1975) är en bildkonstnär från Helsingfors. Hans verk behandlar arkitektur och den tryckta konstens ställning i världen efter den digitala revolutionen. Tuominen har under det senaste decenniet haft otaliga separat- och samutställningar både i Finland och utomlands. De senaste åren har Tuominens arbeten visats bland annat vid Lahtis konstmuseum, konsthallen TR1 i Tammerfors, Kiasma – museet för nutidskonst, bildkonstveckorna i Mänttä, Art + Shanghai Gallery i Shanghai samt på Galleri Aarni i Esbo.
Tuominen är utexaminerad konstmagister från avdelningen för grafik vid Bildkonstakademin år 2006 och är i dag lektor där.
Utställningen har fått understöd av Finska kulturfonden och Centret för konstfrämjande.
Tatu Tuominen
tfn 0442631028
tatu.tuominen(a)uniarts.fi
