I mina arbeten har jag sökt efter undermedvetna stämningar, former som speglar vintermörkrets vackerhet. I ett konstgjort samhälle är det nödvändigt att se bakåt och bilda ett förhållande med naturen och dess fred.
Alla arbeten i utställningen har gjorts under vintrarna 2008 och 2009.
”De sprattlande människornas skratt, på tröskeln av världens slut.”
I Helsingfors på vintern 2009,
Olli Hopia
