• Johanna Väisänen: Rakennuksen elämä
  • Johanna Väisänen: Rakennuksen elämä
  • Johanna Väisänen: Rakennuksen elämä
  • Johanna Väisänen: Rakennuksen elämä
  • Johanna Väisänen: Rakennuksen elämä
  • Johanna Väisänen: Rakennuksen elämä
  • Johanna Väisänen: Rakennuksen elämä
  • Johanna Väisänen: Rakennuksen elämä
  • Johanna Väisänen: Rakennuksen elämä

Johanna Väisänen

En byggnads liv

Jätkä 1 18.2.-5.3.2017

Johanna Väisänen
En byggnads liv
Galleria Huuto Busholmen – Busen 1
18.2.-5.3.2017

I konstverket symboliserar byggnaderna människan. Husen är platser vid vilka minnena fastnar, också i vårt kollektiva undermedvetna och minne. I drömmen är människan ofta en byggnad. Jag behandlar byggnadernas symbolik i drömvärlden och i våra minnen.

Utgångspunkten för utställningen är min egen familjs historia. Min mors släkt kommer från den del av Karelen som numera är bakom östgränsen, och minnena från livet i Karelen når mig endast via berättelser jag hört eller genom ett fåtal gamla fotografier. Många minnen hänger samman med kriget och har i mitt sinne omvandlats till mytiska berättelser där man färdas i frostnatten med en släde som dras av min morfars oregerliga hingst av finsk hästras. Färden går över den stora åkern mellan Kronoborg och Parikkala på flykt undan bombplanen, eller då man söker skydd på Elisenvaara järnvägsstation i brotrumman medan bombningarna av tågen med evakuerade pågick. Alla klarade sig förstås inte.

Jag hör till andra generationens evakuerade karelare. Om några decennier är Europa och dess närområden fulla av människor som jag, rotlösa på ett eller annat sätt.

Konstverket utspelar sig i ett hus där min släkt vistats under krigstiden då de var evakuerade. Huset är en historisk byggnad som nu förfallit och inte längre går att rädda. I tiderna var huset den första bebodda gården i området.

Genom konstverket behandlar jag ett tema som jag uppfattar som freudianskt och i vilket byggnader man ser i drömmen är en återspegling av den sovandes inre. Jag reflekterar över byggnadernas livscykel och all den tysta kunskap som går förlorad då vi förlorar byggnaderna och vårt hem.

Mitt konstverk har inspirerats av Tüüne-Kristin Vaikla från Tallinn och hennes verk ”How long is the life of a building?” där hon bland annat behandlar Linnahall i Tallinn och dess livscykel.
Gestalten i konstverket föreställer ungefärligt och samtidigt alla kvinnor i min släkt inklusive mig själv.

Många av mina konstverk hänger samman med problematiken kring att minnas. Konstverkena begrundar minnen och att minnas samt dynamiken mellan det förflutna och det närvarande ur olika synvinklar. I mitt arbete har jag under de senaste åren fokuserat på videokonstverk och mediainstallationer. Mina konstverk ger upphov till inre frågor och egna miniatyrklimat och de är ofta kopplade till lokala teman.

Utställningen har fått stöd av Finska Kulturfondens Norra Savolax regionalfond och Norra Savolax konstkommission.

Mera information:
jkvaisanen(a)gmail.com
www.johannavaisanen.com
instagram: johannakvaisanen